Du o jag.

Jag trodde det var du som var min räddning.
Jag ler av tanken.
I en av mina drömmar sjöng du sånger för mig.
Jag var sjuk, ja som du.
Men ändå kallade du mig älskling.

Mina tankar är klara nu,
alla frågetecken har praktiskt taget slätats ut.
Men när bomben faller vill jag vara där du är.
För min hämnd kommer bli ljuv.

Ja, vi går som i trans ibland, och du är tyst.
Jag har lögnen på tungan, och jag har förmodligen brutit alla löften som du höll men jag gör ändå så gott jag kan.

Men i gruset ligger en en fegis kvar,
och mina solglasögon jag nyss sparkats av.
Det var då jag gav ett löfte som jag skäms för än idag.
Det var då våra hjärtan slog lika hårda slag.

Så ni kan ju släppa den där bomben nu,
för mina tankar är skapligt klara nu.

För det är vi mot världen nu.