Nej, jag tror snart jag skiter i det här.
Jag flyttar härifrån, tar min man och sticker.
Jag hör inte hemma här, inte i storfors heller.
Jag vet inte...jag är ganska vilsen just nu...
Jag behöver känna känslan av att vara hemma.
Just nu har jag inget, jag sover inte i lägenheten ja haft i tre år...
Jag kan inte kalla Christians mammas lägenhet för hem, det är hans.
Mamma och pappa i Storfors, ja där bodde ja en gång men jag valde att flytta så tekniskt sätt är det deras hem.

O här, i min etta? Det är inget hem.
Det är ett hål där jag dumpar mina saker, lagar min mat och försöker plugga nån gång.
Jag hör liksom inte hemma nånstans, det är inte okej!
Dessutom fick jag en jääävligt scary feeling i morse när jag stod o rökte...
för det kändes inte som jag, JAG röker inte? Jag undrade vad fan jag höll på med och vem jag var...

Jag tappar bort mig själv och jag är hemlös.
Halleluja moment!