Framtiden

Det som är mest aktuellt just nu är väl för alla studenter framtiden och just dagen d, studenten.
I början av trean var jag överlycklig att det var det sista året jag hade kvar i gymnasiet, jag räknade dagarna som var kvar tills studentdagen. Men en dag vaknade jag upp, och insåg att alla min uträkningar för framtiden inte var så vattentäta.
Vad händer om jag inte kommer in på karlstad universitet?
Jag vill inte flytta hem till mamma och pappa igen, det kommer ALDRIG att gå.
Var fjärde ungdom i Sverige får inga jobb, tänk om jag är en av dessa 25 %. Så fort man öppnar en tidning så handlar allt om varsel och lågkonjunkturen.
Det är klart att man blir rädd, det är klart att allt fler får panik inför framtiden. Jag ser knappt fram emot studenten alls längre. Skolan är en trygghet, man vet att år efter år har man något att falla tillbaka och komma tillbaka till.

Nu helt pltösligt tas den tryggheten ifrån en, och om man som jag inte riktigt har räknat ut vad man vill jobba med så känns det i magen och om nätterna. Förut var det okej att tryggheten med skolan försvann, jag skulle ändå kunna tänka mig vilket jobb som helst.
Men, nu får man inga jobb? Vad ska Sveriges befolkning göra för att få pengar och för att kunna leva då om man inte får jobb?
Sverigies regering och riksdag borde bytas ut hela bunten. Det blå partiet har kört Sverige i botten gång efter gång, sedan när svenskarna inser att de gjort ett dumt val väljer de vänster igen och låter dom få städa upp högerns röra. Skitland och skitsvenskar som inte förstår att högerpolitik inte fungerar i ett samhälle som vårt. De rika blir rikare och de fattiga fattigare, Vi leker inte svälta räv, det är fkt ett land ni ska styra borgare!

Jag är iaf otroligt orolig för hur det här ska sluta.
Vad ska ska behöva hända för att en ändring ska ske?
Jag flyttar snart ifrån det här landet.
Jag vill inte leva på minimum hela livet, jag vill leva och känna trygghet. Och fostra barn in i en trygg värld.