När börjar livet?

Ni vet det där vuxna livet jag skrev om häromdagen...
Jag längtar fortfarande efter det och jag menar inte att allt kommer vara underbart så fort man fått ordning på saker som boende, jobb och allt.
Jag längtar inte efter att betala mina räkningar och lån, jag längtar inte efter att gå upp supertidigt och vara utmattad när jag kommer hem. Saken är bara den att allt det där kommer det vara värt när man vet att man har en person som stöttar en hela livet, i vått och torrt.
Jag längtar efter att få barn, jag vet att det inte är en dans på rosor och att det ibland kommer kännas mer jobbigt än kul...men jag längtar efter att torka bajs och snor, och att gå upp mitt i natten och knappt få någon sömn på veckor. För det är det värt, när man skapat ett liv med den man älskar, när man fått en till att ge all kärlek till. Och det mest otroliga är att det livet kommer växa inom mig, och jag vet att i min mage där ligger min och Christians kärlek? Vi kommer att skapa en hel person, som vi ska uppfostra till en underbar människa.

Ni kanske tycker att jag är helt galen nu...men jag har levt mitt ungdomsliv fullt ut, jag har varit galen och dum och supit skallen av mig, haft tonårsrevolt, fått mitt hjärta krossat och reparerat...jag har gjort allt det man kan. Jag har haft roligt. Men jag vill börja om nu, börja ett nytt liv.

men var sak har sin tid.
Allt kommer när det kommer. Så är det bara.

Tack för mig! ;)