Allt!

Jag vaknade tjugo över fem i morse med sprängande huvudvärk, kunde inte sova mer och kan typ inte röra mig nu heller? Förövrigt mår jag inte så bra överhuvudtaget.
jag är totalt ur form, känns som att allt är skit och meningslöst och det enda som gör mig glad är att vara med Christian typ.
Jag grät som bara den när vi åkte från Storfors i söndags..
Fast det var det ju ingen som såg för att ja låste in mig på toan o gick ut och låtsades som att sminket inte var bra för mina ögon typ...så som jag alltid gör.
jag är så trött på mig själv, varför kan jag inte bara gråta o visa hur jag känner rakt ut för min familj ens?

Kanske för att jag inte vet varför jag inte riktigt mår som jag ska just nu?
Kanske för att jag inte vill oroa dom.
kanske för att det känns som att dom inte orkar och om jag skulle berätta så tror jag att dom flyr. Det är inte så, det vet jag väl.

Jag vill väl inte bara...börja om från ruta ett som det var 2007 och början av 2008.
det är väl det oxå...jag är rädd att det ska komma tillbaka.
Det är nog bara tillfälligt. Jag har ju allt man kan önska.
Det går över.


Igår träffade jag Erica och Jenny. Det var längesen.
Vi sjöng singstar och drack kaffe, mycket uppskattat :)
Kul att träffa dom, inte gjort på aslänge :(
Jag är sämst på att höra av mig...men aaa...så är det.
Uppskattat att träffa dom iaf :)
Sedan bar det av hem o när jag öppnade dörren till lägenheten stod älskling där...
Naken! Haha..
och där kom jag med benen i kors kissnödig som få...
men det var skönt att mötas av den där tokiga mannen i dörren som jag älskar mer än livet självt. Det var skönt att ha någon som är lika galen som en själv att roa sig med... det är skönt att ha honom när man behöver skratta och känna sig värdefull.
Han säger varje dag att jag är bäst och att han älskar mig.
Ibland undrar jag om jag förtjänar det, men sen inser jag att det gör jag..
för vi är gjorda för varann och det vet jag efter 7 månader tillsammans. JA, det gör jag...