Min krönika ( oredigerad än )

Jag skrev en krönika häromdagen som förmodligen ska publiceras framöver.
jag tänkte att ni skulle få en liten försmak av den, den är ännu inte helt fixad o klar men kom gärna med kritik, både ris och ros :)

Tack vare att jag har en mycket närstående och god vän som är öppet homosexuell så kommer jag ofta in på just ämnet homosexualitet i olika situationer. Både med unga och äldre personer. Det chockar mig allt oftare vad trångsynta människor i Sverige är.
Många tycker att det är konstigt och fel att två personer av samma kön blir kära, har sex och faktiskt älskar varandra på mer än ett vänskapligt plan. Många av de personer jag samtalat med om ämnet tycker att det är perverst, äckligt och skamligt att denna typ av kärlek får förekomma. De anser att det är sjukligt och onormalt, det kan banne mig botas på ett eller annat sätt, de säger i princip att det är en sjukdom, en epidemi som spridit sig över det svenska folket. För det är ju inte normalt någonstans, hur kan man älska någon av samma kön?

Men om man säger så här då? Varför är det så gulligt och puttinuttit när två tjejer kommer hand i hand på stan, när det är äckligt och perverst när två killar gör det?
Det är ju exakt samma sak, då leder det här såklart till frågan om könsroller.
En kille ska helst inte bära rosa för då klassas han som bög men en tjej får bära blått utan att kallas flata? Vi pratar om jämställdhet men redan när vi kommer till färgvalet av kläder så skiter det sig.

Det är inte bara äldre människor som har en snedvriden syn på homosexuella, det finns många unga som jag stött på, särskilt killar, som tycker att det är helt okej med lesbiska par för att det får dem tända och får deras byxor att kännas för små en stund. Men när man kommer in på bögar så är det helt enkelt bara äckligt. Det är ju för fan samma sak, det är fortfarande två av samma kön som är kära.
Homosexualitet legaliserades 1944 i Sverige och allt fler vågar komma ut och leva ut sin sexualitet. Borde inte svenska folket ha vant sig nu? Borde inte de unga vara uppväxta med att det finns överallt omkring oss? Jag förstår bara inte vad som är så svårt att acceptera. Kan de inte bara lämnas ifred, varför ska just de bli trakasserade och diskriminerade i samhället för hur de valt vem och hur de vill älska.
Kärlek handlar inte om kön, kärlek handlar för mig om att hitta en person man trivs med, som man litar på, delar saker med och framför allt vill leva med. Vad spelar det för roll på vilket sätt de har sex, och hur de lever. Det är väl upp till var och en.
För det är ju just det intima, närheten som verkar störa folk, det är det som är äckligt.
För så länge de inte har sex eller kysser varandra så är det helt okej att kramas med sin bästa killkompis, fast inte för nära och länge såklart, för då blir det ju äckligt.

Ca 40.000 barn lever med homosexuella föräldrar, det har inte visat sig vara något problem. De har ofta både manliga och kvinnliga förebilder i sina liv så det räcker. Det är lika stor chans att de blir homosexuella som ett barn som bor tillsammans med en man och kvinna. De vet lika mycket om homosexualitet som om heterosexualitet. För barn är det bland det naturligaste som finns att ha två mammor eller pappor, som att ha en av varje. Barn dömer ingen, tänk om alla kunde vara lika öppensinnade. Men tack vare dessa 40.000 barn så pågår nu en utredning huruvida lesbiska kvinnor ska få genomgå konstgjord befruktning, eller om homosexuella par ska få adoptera. Utredningen går då ut på att ta reda på om ett homopar är lika bra föräldrar som heteropar. Varför skulle de inte vara det? Vi är ju trots allt samma kött och blod, vi är bara människor. Så länge barnet har en förebild från båda könen så tycker jag att de har samma rätt som vilka par som helst. Man ska inte dömas på grund av sin sexuella läggning lika lite som man ska dömas för sin etniska bakgrund eller religion. Om vi ska komma någonstans med utvecklingen i den här världen så tror jag att vissa borde sätta sig ner och tänka till, homosexualitet kommer alltid finnas och det kommer bara bli allt fler som vågar komma ut och vara öppna med sin läggning. De är samma person, de är inte sjuka, de är inte perversa de är lika mycket värda som du och jag. Vi måste bara komma ur vår lilla bubbla där en man och en kvinna lever ihop och acceptera det faktum att världen förändras. Så nästa gång du säger något ont om homosexualitet, tänk lite, vad skulle du göra om din son eller dotter kom hem en dag och berättade att: Mamma/Pappa jag är gay. Skulle du då fortfarande tro att det var en sjukdom, äckligt eller perverst? Personen framför dig är fortfarande den samma, denne har bara valt att leva på ett annat sätt.