12:e dec

Idag är det den 12:e december och äntligen fredag.
Mamma fyllde år igår så idag åker jag faktiskt hem till mor och kära far i Storfors.
Christian ska på motörhead ikväll så det blir en helg utan honom, dessutom är det nog bäst så eftersom jag ändå bara ska plugga hela helgen, i alla fall under dagarna.

På lördag kväll ska jag träffa Emma och se på den årliga lussebandyn,
när oseriösa och seriösa lag möter varandra under en ytterst löjlig lussebandycup som när man var yngre sådär 14 år innebar att supa sig redlös och bli hemskjutsad av socialen eller polisen och sedan på måndag morgon på luciafirandet i skolan sitta och skämmas och få frågan av rektorn om man nyktrat till nu.
Ja så var det faktiskt på den tiden när jag var ung och dum i Storfors, där finns det faktiskt ingenting att göra när man är i den åldern. Dom har ingen fritidsgård, dom har inget café, inget ställe alls där man kan hänga förutom hemma hos kompisar,
men det gör man inte för att man kan inte smygröka och dricka alkhol hos någon vars förälder är hemma ju, hallå?
Ja, jag får ju vara glad att den tiden är förbi och att min tonårsrevolt lade sig ner jag flyttade hemifrån.
Tack Karlstad för att du fick mig att mogna.

Idagens läge i Storfors så har de unga tjejerna enligt ryktet börja röka hash och rökheroin, och jag vet exakt vem säljaren är, densamma gamla turken som försökte dra in mig i skiten, han lyckades nästan men jag stod faktiskt på mig den där gången han ville att jag skulle köpa hash och sa: nej! För banne mig, något jävla knark det ville jag inte ha.
Jag tyckte det var coolt nog att röka vanliga ciggaretter och bli svinfull varje helg då. Ja, jag var en typisk fjortis och ja det står jag för...nu i alla fall. Jag saknar inte den tiden, den tiden på högstadiet när man ville ha status och var med i innegänget som rökte och söp.

Nej jag saknar inte den tiden för då var jag någon jag inte är. Jovisst att jag röker cigg och dricker då och då, men vilken ung människa unnar sig inte ett krogbesök någon gång på en helg?
Jag gör det i alla fall.
Det kan vara trevligt ibland men även lika trevligt kan jag tycka det är att ta en fika med en polare på stan, eller en mysig hemmakväll med min pojkvän eller att faktiskt bara vara ensam med en kopp te och krypa under täcket och läsa en bra bok.

Jag kan faktiskt tycka ibland att det är trevligt att laga mat, tvätta, handla och diska. När jag får känna den där känslan att Mia, du är ju faktiskt vuxen nu, du har faktiskt ett visst ansvar och det är skönt. Du har lärt dig med åren att hantera din ekonomiska situation, du har extrajobbat och söker nu ett nytt, du kan rå om dig själv. Det är faktiskt förbannat skönt att ha den där känslan när man vet att man är vuxen nog att klara sig själv.
Jag längtar mest av allt till när jag får en ny lägenhet, en större med nya möbler mest av allt att bo ihop med den jag älskar och vill dela livet med:

Christian, mannen i livet som är hans smeknamn. Det är ju ganska fult att jag kallar honom det till honom men det är ju så det känns. För han är speciell, jag har ju faktiskt aldrig någonsin förr träffat en så unik person som honom som passar så bra ihop med någon som mig. För jag är nog ändå rätt speciell, ganska egen. Jag får mina små mongolida utbrott och dansar i soffan och sängen, mimar till Björn Skifs och leker att jag är en 4 åring då och då. Han är nog en av få som uppskattar dom där hysteriska små utbrotten som jag får när jag är alldeles för trött, andra skulle bara tro att jag var psykiskt sjuk eller hade någon form av rubbning i hjärnan i alla fall..men inte han. Han skrattar med mig, inte åt och ibland hänger han till och med på och då slutar det alltid med att vi ligger där både två på golvet och skrattar tills vi gråter. Ja, mannen i livet det är han det.