Saknad.

Just nu finns det bara en sak i livet jag saknar; Maria.
Fan fan fan vad jag saknar henne. Vi liksom försvann, vi gick liksom bara upp i rök.
Den enda människa som jag tyckt förstått mig och tyckt om mig hur jag än vart, den enda som jag känner företroende till 100 % för.

Jag anar att det är mitt fel att det blev som det blev dock.
Jag är upptagen med saker jämt, mitt schema är alltid fullproppat och jag är jävligt svår att nå, det är jag ju medveten om.
Och jag är väl medveten om att jag är för ego för att göra något åt saken, jag är inte den som bara hör av mig sådär heller...men jag vill.
Men det känns tråkigt bara, för jag saknar henne. Mkt.

Jag undrar om hon tänker lika ofta på mig som jag på henne,
för det går inte en dag utan att ja har henne i mina tankar och undrar hur hon mår idag.
Hon har iaf satt sina spår i mitt hjärta, o dom kommer alltid finnas där. För jag vet att hon inte har det lätt, och jag vet att jag borde funnits..men jag har vart en gris o inte vart där.

Det är försent att komma nu och vilja vara ett stöd, när människan nog har dom hon behöver redan.

Jaja, jag saknar henne iaf och jag hoppas vi hittar tillbaka till det som var och bygger den vänskapen stark igen.


<3